I helgen åkte jag med på en resa till Appenzeller med ESN, som är föreningen för utbytesstudenter. Vi började med att andra i ett mycket vackert landskap med betesmarker och ko/får-skit. Målet var att gå upp till kabinbanan, som skulle ta oss upp på Säntis, som är Ostschweiz högsta berg med ca 2500 m.ö.h. Nere i beteslandskapet var det höst och fortfarande barmark. Ju högre vi kom desto mer snö hade kommit och vid kabinbanan var det nog en 15-20cm.
Lunchstopp
Här börjar det bli lite snö.
Nu har det blivit mer snö. Lite lumpenkänsla av att gå på led genom snö.
Vi börjar närma oss berget och uppe på toppen kan man skymta toppstationen på Säntis.
Det var rätt kul att åka kabinbana med en del av utbytesstudenterna. Det verkade som några inte hade åkt det innan och tyckte det var läskigt när vi passerade stolparna. Väl uppe på toppen kände man att kylan hade kommit och det blåste en del, men det kändes skönt och lovande inför skidsäsongen. Toppstationen var också ett konferenscenter och de planerade att bygga ett hotell nere vi dalstationen. Så om jag någon gång blir ansvarig för att ordna en konferens, så kommer det bli på toppen av Säntis. :-)
Snötäckta berg och gröna dalar.
Står och drömmer om vinterns skidresor.
Sebastian står och tittar ut. I bakgrunden ser man låglandet och jag tror att Zürich ligger någonstans bakom kullarna till vänster.
Sydost till sydväst; alperna sträcker ut sig. Tydligen kunde man se in de 6 länderna som låg omkring.
Någon slags alpfågel. Knallgul näbb, orangea ben och svarta sulor. Jättesnygga och otroligt skickliga på att flyga. De använde sig av uppåtvindarna och flög ibland med nästan helt infällda vingar.
Efter vi hade kommit ner från berget, så åkte vi till ett ysteri, som tillverkade Appenzeller ost. Det var väl sådär spännande, men jäklar vad de var stolta över osten och ingen framåtanda eller utveckling här inte! Det var väldigt tydligt att de ville hålla på traditionen och bevara alla hemligheter. Efter rundturen fick vi prova deras ostar och det är väldigt stor skillnad mellan deras milda och deras starkaste. Alla var mycket goda.
En liten del av ostarna, som var på lagring.
På vägen hem sov alla som små grisar på bussen.
Det har börjat bli lite kallare ute nu och jag har inte velat springa, eftersom jag bara har shorts här nere, så träningen har blivit lite lidande senaste veckorna. Men idag var jag med Jacob på simträning. Det var min första tränarledda simträning på nog över 6år. Va kul det var! Grundtekniken satt ju i, men alla muskler var ju borta. Hade ingen kraft i frisimsdraget och mer än 20m fjäril gick ju inte. Jag får väl skylla på att jag hade badshorts och inte speedos. Det var ett en-timmars-pass och det blev väl en 1700m ungefär, så ganska ok. Imorrn kommer jag ha träningsvärk. Vänta bara tills jag får ner mina speedos nästa vecka när jag ska hem över helgen. Något som är gött är att det är gratis via sportföreningen på ETH och som utbytesstudenter inte ens behöver betala medlemskap i. Kommer definitivt att börja köra det minst en gång i veckan.
Hoppas höstrusket är uthärdligt där hemma.
Kramar